Day 26 Santa Catalina de Somoza to Foncebadon or Walking like a mujer

As I was entering Astorga yesterday an elderly man came up to me and started to talk. He told me about 2 roads into the town, maybe he thought I looked lost (I could still see the cathedral though, this was before I got lost). He told me the best way to the cathedral, so I thanked him. His answer was 'De nada, mujer' (you're welcome, woman). Somehow that made me feel very much at home.
This morning was a bit different. Usually people are quiet in the mornings, so as not to wake everybody. Today, however, somebody turned the lights on at 6.15, and by 6.45 most people were gone. With the lights on it was so much easier to get ready, and by 7.30 I had had breakfast at the bar and was ready to go. Today's walk was all uphill for 17 km. For a while it looked like it was going to rain, but it turned into a nice day and I was hoping to be able to cross the mountain pass. The next town is some ways away though, and my foot hurt, so I decided to stop at Foncebadon. It is very beautiful here, and I was first in my room, so I got the best bed =)

Getting closer to the mountains

The Heather was enormous

Igår när jag kom till Astorga kom en äldre man fram till mig och började berätta om de 2 vägarna in till staden. Kanske såg jag vilse ut, men jag kunde fortfarande se katedralen, det här var innan jag tappade bort den. Jag frågade efter bästa vägen dit, och när han visat mig tackade jag så mycket. Hans svar var 'De nada, mujer' (ung. Varsågod, kvinna). Det kändes mycket familjärt och fick mig att må bra. I alla fall tills jag gick vilse igen =)
I morse var det en ovanlig morgon. Oftast är folk mycket försiktiga för att inte störa andra, men idag var det någon som tände taklampan redan 6.15, och redan 6.45 hade de flesta gett sig av. Det gjorde det enklare för mig att bli klar, och redan 7.30 hade jag ätit frukost på restaurangen och var klar att ge mig av.
Idag gick det uppför hela tiden, i 17 km. Ett tag såg det ut att bli regn (det duggregnade i bergen, och duggregnet blåste ner längs bergssidan, så ett tag blev jag lite blöt) men sedan sken det upp och blev fint. Det gjorde att jag hoppades kunna gå över bergspasset till nästa samhälle redan idag, men det var lite för långt och dit ville inte foten, så jag stannade i Foncebadon. Här är mycket vackert och jag var först i mitt rum, så jag valde den perfekta sängen =)

Day 25 Villares de Orbigo to Santa Catalina de Somoza or How I lost the cathedral - again

Today started cloudy with a hint of rain in the air, but the sun soon came out and it turned into a lovely day. I walked to Astorga where I first got cash and then to the farmacy to buy Voltaren. Then I continued toward the cathedral, or so I thought. But these Spanish towns are tricky. You can see the cathedral from really far and if you go straight to it there is no problem. Since I didn't do that I got lost - again. A little help from friendly Spaniards soon got me on the right track again and I reached the right place. I  planned to see the old bishop's palace, by  Gaudi, but since today is a Monday it was closed. The cathedral was also closed, but since they were going to celebrate mass it was open and I could see it. With everything closed and it was only noon I kept walking another 10 km, until my foot told me it was time to stop for the day. I was a bit surprised when I checked the map and saw that I walked 24 km today. Unfortunately, I found an albergue that was cold and the internet didn't work, so I had dinner (and breakfast) at another albergue.

Astorga cathedral

The Gaudi Episcopal Palace, Astorga

Santa Catalina de Somoza - slightly over exposed =(

San Blas, where I had dinner and breakfast. I should have stayed here too...

I morse var det mulet och såg ut att bli regn, men det sken snart upp och blev en vacker dag. Jag gick till Astorga, där jag först tog ut pengar. Sedan letade jag upp ett apotek, där jag köpte Voltaren för foten. Sedan skulle jag fortsätta till katedralen, men de här spanska städerna är knepiga. Man ser katedralen på flera kilometers håll, och om man går direkt dit är det inga problem. Men nu gjorde ju inte jag det. Efter apoteket gick jag tillbaka samma väg - trodde jag. Snabbt insåg jag dock att jag var helt fel ute och blev tvungen att fråga efter vägen. Då blev det i alla fall rätt.

Jag hade tänkt besöka det gamla biskopspalatset, en vacker byggnad av Gaudi, men eftersom det var måndag så var det stängt. Katedralen var också stängd, men det skulle snart firas mässa, så jag hann in och titta lite. Eftersom allt var stängt och det bara var lunchdags fortsatte jag gå tills foten så att det var dags att stanna för idag. Jag blev ganska förvånad när jag kollade kartan och såg att jag gått 24 km. Tyvärr råkade jag välja ett hostel som var kallt, och vars internet inte fungerade (trots att jag frågat innan jag betalade!), så jag åt både middag och frukost på ett annat ställe, där det fungerade!

Day 24 Villar de Mazarife to Villares de Orbigo or Walking on High Heels

Yesterday there was a very muddy part of the road where I suddenly felt very unstable, it felt like I was on high heels and just about to topple over. When I looked down the mud had built up and was sticking to my boots, and I couldn't shake it off. The next 200 meters were difficult to walk, but after a while it got better and I could wipe the boots on the wet grass and rinse them off in the puddles.
Today was a nice day for walking. The sun was shining and it was Nice and not too warm. Eventually the wind picked up and made it almost too cold. Tonight I'm staying at the only albergue in this town, very nice. There's an inner courtyard where I'm sitting right now, and it is very nice and warm in spite of the wind outside. 17 km today.

Leaving this morning

Entering Hospital de Orbigo

The longest bridge on the camino

Albergue in Villares de Orbigo

Igår var det en del av vägen som var mycket lerig och plötsligt var jag nära att tappa balansen. Det kändes som kängorna hade fått höga klackar. Det visade sig att leran fastnade under kängorna och det gick inte att skaka av leran heller. Ca 200 meter senare blev vägen lite grusigare. Jag kunde torka av leran på gräset, och plaska runt i  vattenpölarna för att få bort det värsta.
Idag har vi haft fint väder. I morse sken solen och det var lagom varmt att gå. Efter ett tag började det blåsa rejält och det blev lite svalare. Ca 13.00 hade foten fått nog för idag och jag stannade på byns enda albergue, som visade sig vara mkt bra. Det är ett äldre hus som renoveras av ett ungt par. Just nu sitter ihåg på en varm och skön innergård och hör hör vinden vina utanför. Perfekt för att torka tvätt =) 17 km.

Day 23 La Virgen del Camino to Villar de Mazarife or Walking like a tortoise

I morse när jag skulle gå träffade jag en amerikansk sjuksköterska. Han sa att jag skulle köpa Voltarensalva och smörja fötterna med, för att lindra inflammationen. Får se när jag kommer till ett apotek härnäst.
This morning as I was leaving the albergue I met an American nurse. He told me to get Voltarene for my feet, to ease the inflammation Lets see when I next get to a pharmacy. When I started walking it was raining and it kept raining more or less until lunch. At lunchtime my feet had had enough, so I stopped for the day at a small albergue, Refugio de Jesus. Not my best move so far, but it'll do for one night I guess. I'll go somewhere for dinner to get out of here for a while =) and then I'll leave early tomorrow! Today I parted from Jay and Stella. They have to walk far every day to get to Santiago in time for their plane and my feet can't keep up. 15 km today.
UPDATE: I just moved to albergue Tio Pepe where it's Nice and warm. Happy again!

Nice doorway

Tio Pepe

My room

The view from my room at Tio Pepe

I'm beginning to miss my cats!

I morse när jag skulle gå träffade jag en amerikansk sjuksköterska. Han sa att jag skulle köpa Voltarensalva och smörja fötterna med, för att lindra inflammationen. Får se när jag kommer till ett apotek härnäst. När jag började gå regnade det och det fortsatte dugga/regna mer eller mindre fram till lunch. Ungefär då sa min vänsterfot att den inte ville gå längre idag, så jag stannade vid härbärget Refugio de Jesus. Det var inte ett bra val, men får väl duga en natt. Det har i alla fall riktiga toaletter =) Och duschar!
Idag lämnade jag Jay och Stella, eller rättare sagt de lämnade mig. De måste gå ganska långt varje dag för att hinna med sitt plan hem till NY. Lite sorgligt, men jag hoppas träffa dem igen någon gång i framtiden. Men jag har andra vänner som ligger efter mig just nu, så jag räknar med att de ska hinna ikapp mig snart =)  15 km idag.
UPPDATERING: Jag flyttade just till albergue Tio Pepe, här är det mysigt och varmt!

Day 22 Mansilla de las Mulas to La Virgen del Camino or What you get when you cross Home Alone and Night at the Museum

Thinking back on yesterday I realized that I was very tired, I think I have been tired for a couple of days now. This combined with my left foot, which is really bothering me, made me decide to take a day of rest. I didn't want to stay where I was, so this morning I took the bus to Leon. First I went to see the cathedral, then the cloisters, where the cathedral museum is. The security system was very different. I seemed to be the only visitor, so the door was locked behind me and I was completely alone with all these beautiful sacral art objects. It felt very strange. After lunch I visited the Basilica de San Isidoro, another beautiful church with a museum. However, I didn't get locked in this time. After coffee/chocolate with some friends I once again took the bus, this time to La Virgen del Camino, where we are staying at the very nice municipal albergue.

Passing pilgrims

I could see the cathedral, but it wasn't easy to find!

I had to walk the old city walls

Finally!

Inatt har jag insett att jag nog är ganska trött, och jag har varit det i några dagar. Dessutom är min vänsterfot riktigt besvärlig. Så jag bestämde mig för en vilodag idag, men jag ville inte stanna där jag var. Jag tog bussen till Leon imorse där jag först gick runt ett tag. Halv tio öppnade katedralen, så jag gick dit. Katedralmuseet var en annorlunda upplevelse. Jag verkade vara den enda besökaren. En vakt följde med dit, låste upp dörren och tände ljuset. Sedan låste hon från utsidan, och där var jag helt själv med all denna vackra sakrala konst. När jag var klar fick jag vänta innanför dörren. När de såg mig i övervakningskameran kom de och släppte ut mig... Efter lunch fortsatte jag till San Isidoro-basilikan, ännu en vacker kyrka med ett fint museum. Den här gången blev jag dock inte inlåst. Här fick man se det gamla klosterbiblioteket, fullt med gamla böcker. Fantastiskt. Efter kaffe/spansk chocolate med vänner tog jag återigen bussen, den här gången till La Virgen del Camino på västra sidan av Leon. Kanske 5 km idag?

Day 21 Calzadilla de los Hermanillos to Mansilla de las Mulas or A Woman's Prerogative

So, I have the right to change my mind, that is my right, right? The very beautiful African steppe road yesterday was actually another Roman road, and today I walked another part of it. The previous ones were easier to walk, today's road was very original, quite bumpy and uneven, and at times a bit difficult. But it was more beautiful than the first one. Anyway, what I'm trying to say is that not all Roman roads are bad =) 25 km today.

Another Roman road

Funny little creatures. I'm told they have to hold on to each other to find their way.

Nice albergue tonight

Jag har ändrat åsikt, det är min rättighet som kvinna. Dessutom är jag inte sämre än att jag KAN ändra mig. Så här är det. Den vackra afrikanska stäpp-vägen jag gick igår var faktiskt en romersk väg och idag har jag fortsatt gå på den. Dagens sträcka var inte lika vacker som igår, men ändå oändligt mycket bättre än den häromdagen. Dagens väg var dessutom mer ursprunglig på det sättet att man kunde se den ursprungliga stenläggningen, fantastiskt. Det var dock lite svårt att gå bitvis pga ojämnheter.
I förrgår kväll/igår morse passerade jag halvvägspunkten. Helst skulle jag vilja säga att det är utför härifrån, men det vore inte sant, det är två höga pass kvar. Inte än, dock! 25 km idag.

Day 20 Terradillos de Los Templarios to Calzadilla de los Hermanillos

The day started cloudy with a light drizzle, but before lunch it cleared up. I reached Sahagun just before 10 and went to the pharmacy to get some ibuprofene for all my aches and pains, then stopped for an early lunch at a bar. However, I had to wait for so long for my food that I didn't leave Sahagun until noon. After a while the road turned into a red dirt road, and it looked just like an African steppe, very beautiful. When I finally reached Calzadilla de los Hermanillos I was very tired, and very happy for another nice room with clean sheets and a proper towel. 26 km today.

I passed Hobbiton in the morning

Nice kids wishing us a buen camino!

There was nobody else on our floor, so Henni and I had this bathroom all to ourselves!

I morse var det mulet och lätt duggregn, men före lunch tittade solen fram. Jag kom till Sahagun kl 10 och gick till apoteket för att köpa ibuprofen. Sedan fortsatte jag till en restaurant för att äta tidig lunch. Lunchen drog dock ut på tiden, och jag lämnade inte Sahagun förrän ca 12. Efter ett tag kom jag in på en liten röd grusväg (som i Kambodja), som jag följde i ca 8 km. Det såg ut precis som på den afrikanska steppen. Kort gräs, ett träd här, en buske där. Mycket vackert. När jag väl kom fram till Calzadilla de los Hermanillos var jag trött efter 26 km vandring. Efter en dusch brukar det kännas bättre, och idag delar vi tvättmaskin och torktumling, 20 kr för mig =) I natt delar jag rum med Henni från Nederländerna, och ett antal fåglar som kryper runt under takpannorna. Får se vem som sover bäst!