Day 39 Santiago to Barcelona in which I visit the holy family and am so grateful to be alive

Today I had to get up early to make my flight. It was a beautiful morning. The sun hadn't risen yet, it was dark and the streets were empty. I had time to go for a walk and take some photos before the bus to the airport left.When I arrived in Barcelona I went straight to Gaudi's cathedral La Sagrada Familia. It was really fantastic, I am so glad I went there. I also went up one of the towers (make sure to book tickets online if you want to go up one of the towers). The elevator took us up 50 meters, then we had to climb another 10 meters. After that I had to cross a bridge to another tower! This was when I started to fear for my life. I was so scared. I can't remember ever being so scared before and I remember thinking I would never make it back home. When I finally made it down I was so grateful just for being alive. Anyway, I spent almost four hours there, there was so much to see.

From the cathedral I took the underground to my hotel. It was quite crowded, so I placed myself so that nobody could get to my backpack. Suddenly a man nudged my arm. When I looked at him he pointed to two "ladies" next to me. I didn't understand, so he pointed again, and to my pocket, and said "telephone". They were obviously pick-pockets, trying to steal something from me. My pockets were empty though, everything was quite well put away. This was an eye-opener. On the Camino you are so safe, but now I'm back in the real world.

My hotel is situated in the Old Town, so after checking in I went for a walk, looking at all the old buildings, the old Roman walls, and just enjoyed myself.

Idag gick jag upp tidigt för att hinna med flyget. Det var en vacker morgon. Solen hade inte gått upp, det var mörkt och tyst, och gränderna var tomma. Jag bestämde mig för att ta nästa flygbuss för att ha tid att gå runt och fota lite. Så småningom åkte jag ut till flyget, där jag lyckades få med mig mina vandringsstavar genom kontrollen tack vare att jag kunde bevisa att jag opererat en fot pga nervproblem. Annars konfiskeras alla stavar i Santiago.


Väl framme i Barcelona gick jag från flygbussen till Gaudis katedral La Sagrada Familia. Den är verkligen fantastisk! Jag hade bokat biljett i förväg för att slippa köa, och även biljett till ett av tornen. Den måste bokas i förväg, annars har man inte en chans. En hiss tog oss upp ca 50 meter. Sedan fick vi fortsätta uppför en smal trappa 10 meter till. Efter trappan var jag tvungen att korsa en smal bro över till ett annat torn. Vid det här laget var jag så skräckslagen att jag faktiskt trodde att jag skulle dö, eller i alla fall svimma! Jag kan inte minnas att jag någonsin har varit så rädd förut, och trodde inte att jag skulle komma hem igen. Det var inte så lätt nerför heller. En smal trappa ringlade sig nedför på insidan av ett torn. I mitten var det bara ett hål och ingen ledstång, så jag gick med ryggen tryckt mot väggen, en hand framför mig och en hand bakom. Men trots allt kom jag ned så småningom och upplevde en ofantlig känsla av tacksamhet över att leva. Totalt varade besöket i katedralen fyra timmar, för det fanns så mycket att se, bland annat ett intressant museum.

Från katedralen tog jag tunnelbanan till mitt hotell. Det var mycket folk, så jag ställde mig så att ingen skulle kunna komma åt ryggsäcken. Plötsigt petade en man mig på armen. När jag tittade på honom pekade han på två kvinnor bredvid mig. Jag förstod inte, så han pekade igen, sedan på min ficka, och så sa han telefon. De var tydligen ficktjuvar och försökte stjäla från mig. Det hade de inget för, eftersom mina fickor var tomma, allt av värde var undanstoppat, men det var en ögon-öppnare. På caminon är man så trygg hela tiden, men nu var jag tillbaka i den riktiga världen.

. Mitt hotell ligger i Gamla Stan, så efter att jag checkat in gick jag på en promenad och tittade på de romerska murarna, gamla byggnader, fina gränder och mycket annat. En trevlig kväll.