Day 28 Ponferrada to Villafranca del Bierzo in which I get yelled at by a man from France

This morning I woke up at 6.20, when somebody's alarm went off. I was in no hurry but was still glad when somebody turned the lights on. It makes it so much easier to pack your things if you can find them. When most people had left, a French guy comes up to me and told me to think about people that are still asleep and not turn the lights on so early. I told him that it wasn't me, but that I needed the light to get ready in time, and that I was glad for them. This really upset him and he got more and more agitated, waving his arms and muttering about people not understanding him and how tired he was. I really felt that he was the one not understanding.
After I left the albergue I spent 2 hours at a café waiting for the Templar Knights' castle to open. The castle was nice, 900 years old. I then took a bus out of Ponferrada, trying to avoid paving and asphalt, but there was paving for quite some time. When I arrived at tonight's albergue I decided to get my own room to make sure not to meet any mad French again. Ca 20 km.

Waiting for the castle to open

Second breakfast

The view from my window. The sound from the stream was very soothing.

I morse vaknade jag 6.20 av någons väckarklocka. När någon tände ljuset en stund senare tyckte jag att det var bra. Det är så mycket enklare att pack när man kan hitta sina saker. Lite senare, när de flesta gått kom en fransmän fram till mig och tyckte att jag skulle vara mer omtänksam i fortsättningen, och inte störa dem som sov. Jag så att det inte var jag som tänt ljuset, men att jag behövde det för att kunna packa och bli klar i tid. Vi diskuterade en stund och han blev allt mer upprörd, viftade med armarna och muttrade att ingen förstod honom. Själv gav jag upp mina försök att få honom att förstå att inte alla kunde packa klart på kvälln, och att om alla utom han ville hä tänt så kanske han kunde försöka anpassa sig...
På morgonen tillbringade jag 2 timmar på ett café i väntan på att tempelriddarborgen skulle öppna. Den var fin, 900 år gammal. Sedan tog jag bussen ut ur centrum för att undvika asfalt och stenläggning, även om det blev en hel del i alla fall. När jag till slut kom till Villafranca tog jag ett eget rum för att inte riskera att stöta på några våldsamma fransmän igen! Ca 20 km idag.