Day 39 Santiago to Barcelona in which I visit the holy family and am so grateful to be alive

Today I had to get up early to make my flight. It was a beautiful morning. The sun hadn't risen yet, it was dark and the streets were empty. I had time to go for a walk and take some photos before the bus to the airport left.When I arrived in Barcelona I went straight to Gaudi's cathedral La Sagrada Familia. It was really fantastic, I am so glad I went there. I also went up one of the towers (make sure to book tickets online if you want to go up one of the towers). The elevator took us up 50 meters, then we had to climb another 10 meters. After that I had to cross a bridge to another tower! This was when I started to fear for my life. I was so scared. I can't remember ever being so scared before and I remember thinking I would never make it back home. When I finally made it down I was so grateful just for being alive. Anyway, I spent almost four hours there, there was so much to see.

From the cathedral I took the underground to my hotel. It was quite crowded, so I placed myself so that nobody could get to my backpack. Suddenly a man nudged my arm. When I looked at him he pointed to two "ladies" next to me. I didn't understand, so he pointed again, and to my pocket, and said "telephone". They were obviously pick-pockets, trying to steal something from me. My pockets were empty though, everything was quite well put away. This was an eye-opener. On the Camino you are so safe, but now I'm back in the real world.

My hotel is situated in the Old Town, so after checking in I went for a walk, looking at all the old buildings, the old Roman walls, and just enjoyed myself.

Idag gick jag upp tidigt för att hinna med flyget. Det var en vacker morgon. Solen hade inte gått upp, det var mörkt och tyst, och gränderna var tomma. Jag bestämde mig för att ta nästa flygbuss för att ha tid att gå runt och fota lite. Så småningom åkte jag ut till flyget, där jag lyckades få med mig mina vandringsstavar genom kontrollen tack vare att jag kunde bevisa att jag opererat en fot pga nervproblem. Annars konfiskeras alla stavar i Santiago.


Väl framme i Barcelona gick jag från flygbussen till Gaudis katedral La Sagrada Familia. Den är verkligen fantastisk! Jag hade bokat biljett i förväg för att slippa köa, och även biljett till ett av tornen. Den måste bokas i förväg, annars har man inte en chans. En hiss tog oss upp ca 50 meter. Sedan fick vi fortsätta uppför en smal trappa 10 meter till. Efter trappan var jag tvungen att korsa en smal bro över till ett annat torn. Vid det här laget var jag så skräckslagen att jag faktiskt trodde att jag skulle dö, eller i alla fall svimma! Jag kan inte minnas att jag någonsin har varit så rädd förut, och trodde inte att jag skulle komma hem igen. Det var inte så lätt nerför heller. En smal trappa ringlade sig nedför på insidan av ett torn. I mitten var det bara ett hål och ingen ledstång, så jag gick med ryggen tryckt mot väggen, en hand framför mig och en hand bakom. Men trots allt kom jag ned så småningom och upplevde en ofantlig känsla av tacksamhet över att leva. Totalt varade besöket i katedralen fyra timmar, för det fanns så mycket att se, bland annat ett intressant museum.

Från katedralen tog jag tunnelbanan till mitt hotell. Det var mycket folk, så jag ställde mig så att ingen skulle kunna komma åt ryggsäcken. Plötsigt petade en man mig på armen. När jag tittade på honom pekade han på två kvinnor bredvid mig. Jag förstod inte, så han pekade igen, sedan på min ficka, och så sa han telefon. De var tydligen ficktjuvar och försökte stjäla från mig. Det hade de inget för, eftersom mina fickor var tomma, allt av värde var undanstoppat, men det var en ögon-öppnare. På caminon är man så trygg hela tiden, men nu var jag tillbaka i den riktiga världen.

. Mitt hotell ligger i Gamla Stan, så efter att jag checkat in gick jag på en promenad och tittade på de romerska murarna, gamla byggnader, fina gränder och mycket annat. En trevlig kväll.

Day 38 In Santiago

Today was a quiet day waiting for tomorrow's flight out of Santiago. The weather was perfect, nice and warm. I went for a walk around the Old Town and went to mass again. Today's mass was a little different, maybe because it is Sunday. There was a very good choir of 15 teenagers singing old medeival  songs and very impressive organ music. There was also a cardinal from England, so the sermon was in both Spanish and English. There was even more people than Friday's mass. And they used the Botafumeiro again! After mass I had crepes at the creperia next to the cathedral. I was sitting there for a long time in the sun, talking to 2 other pilgrims. Finally I went back to the hotel and packed, and now I'm ready for an early start tomorrow.

The choir

The botafumeiro

An impressive organ

The relics of St James

My hotel

The view from my room

Idag hade jag en lugn och fin dag i väntan på att flyget ska gå imorgon bitti. Först provpackade jag och insåg att jag måste komprimera packningen bättre! Sedan gick jag på en promenad runt gamla stan i solskenet. Klockan 12 gick jag på mässa igen. Mässan idag var lite annorlunda, med en kör bestående av ca 15 ungdomar som sjöng medeltida sånger på latin. Utan noter. Mycket vackert. Orgelmusiken var också mycket pampig, och predikan hölls av en kardinal från England, först på spanska och sedan en sammanfattning på engelska. Efter nattvarden användes Botafumeiron igen. Det var ännu mer folk än i fredags, men jag var tidig (45 minuter i förväg...) och fick en sittplats. Efter mässan åt jag crepes på creperiet bredvid katedralen. Jag satt länge i solen och pratade med 2 andra pilgrimer. Till slut gick jag tillbaka till hotellet och gjorde i ordning allt inför morgondagens avresa.

Day 37 Santiago to Finisterre and back - In which I go to the End of the Earth

Today I went to the end of the world. However, it was a bit difficult. I was going to take the bus, but got bad directions (left instead of right), and ended up 2km in the wrong direction. I missed the first bus, but there was another one an hour later. The trip took 3 hours and went along the coast. Very beautiful in spite of mist and rain.
From the town of Finisterre it was a 3.5 km walk to the light house on the cape that people used to think was the end of the world. It was actually a bit of a disappointment, though I am sure it is beautiful when the Sun is out. I am very glad I didn't walk from Santiago, 100 km. That was my plan at the beginning, but I  changed my mind, and I am so glad I did, if nothing else because of my growing blister. Ca 11 km.

Finisterre lighthouse

At the end of the world. Bad pic, it was raining =)

Idag har jag varit till världens ände. Det uppstod dock lite problem ganska omgående i morse. Jag skulle ta bussen, men fick en dålig vägbeskrivning (höger i stället för vänster) och hamnade ca 2 km fel. Det gick dock en buss till en timme senare, så jag hade gott om tid att hitta rätt. Jag hann ta ut pengar också =) Resan tog 3 timmar och gick längs listen, mycket vackert trots moln och dimma.
Väl framme i byn Finisterre var det ca 3,5 ut till udden där medeltidens pilgrimmer trodde att jorden tog slut. Där ligger nu en fyr. Det kändes som något slags antiklimax att komma dit, det var just inget att se! Ursprungligen hade jag tänkt gå dit (ca 100 km), men ändrade mig, vilket jag är glad för, om inte annat för att min blåsa på hälen verkar bli allt större. Ca 11 km idag.

Day 36 Santiago - In which I meet old friends

When I arrived in Santiago I was so tired after my marathon walk that I checked in to the first hotel I found. At the hotel I made some new friends, Marilyn and John from Australia. We went out for pizza, probably one of the worst pizzas I ever had. But after just having snacks and sodas all day I was hungry! Today I made reservations for my trip home and then went to get my Compostelas, the certificates of my pilgrimage. This year it is 800 years since St Frances of Assisi made his pilgrimage, so there is a Franciscan Compostela as well.
At 11.30 I met Stella and Jay, who just returned from Finisterre. We went to Pilgrim's Mass at the cathedral and were lucky, the Botafumeiro was used for the incense. We then went to have a look at the Parador, the Old pilgrim hospital turned into a luxury hotel, where we decided to eat. The food was wonderful and the restaurant very nice. Later, Stella and Jay had to take the bus to the airport, a bit sad. But at least we got to spend the day =)

Waiting for my compostelas

Meeting old friends

The Parador

The restaurant

Everything was delicious

 
Igår när jag kom till Santiago efter min maratonvandring var jag så trött att jag checkade in på första bästa hotell. Nu är det slut med albergues! På hotellet träffade jag John och Marilyn från Australien. Vi gick ut och åt pizza, en av de sämsta jag ätit någonsin. Men efter att bara ha fikat och druckit vatten/läsk (snabba kolhydrater) hela dagen var jag hungrig, så den gick ned.
Imorse bokade jag flygbiljetter till hemresan. Sedan gick jag för att hämta ut mina compostelor, bevisen på min vandring. I vanliga fall kan man bara få en, men i år är det 800 år sedan den helige Fransiskus gick sin pilgrimsvandring, så man kan få en extra Compostela.
11.30 träffade jag Jay och Stella, som just kom från Finisterre. Vi gick på pilgrimsmässa i katedralen och hade sån tur att det stora rökelsekaret Botafumeiron användes. Sedan gick vi för att titta på Parador, det gamla pilgrimssjukhuset, som numera är lyxhotell. Vi bestämde oss för att äta där, och maten var verkligen god! Sedan var det dags för Jay och Stella att ta bussen till flyget. Lite sorgligt, men vi hann i alla fall umgås några timmar. Och nu vet jag var flygbussen går =)

Day 35 Ribadiso to Santiago de Compostela - Walking a Marathon or Estoy en Santiago!

This morning I started walking at 6.55, the earliest start I've had. Walking was easy today, left foot was fairly ok, right foot was ok, though I could feel the blisters. A lot of the walking was along he road and quite boring, so early on I decided to keep going as far as I could. And I got all the way to Santiago, where I'm staying at a nice hotel near the cathedral. Went out for pizza with new friends John and Marilyn from Melbourne. I'm glad I don't have to walk tomorrow, since one of the blisters is quite big! 43.5 km today.

Misty morning in Galicia

A nice stop in the middle of nowhere

First glimpse of the cathedral

And I'm here!

I morse kom jag iväg redan 6.55, rekord. Det gick bra att gå, båda fötterna var ok, även om jag oroade mig lite för blåsorna. Mycket av leden gick längs vägen och var ganska tråkig, så redan i ett tidigt skede bestämde jag mig för att fortsätta gå så långt jag orkade. Och visst var det jobbigt, men nu är jag på ett mysigt hotell nära katedralen. Jag kan faktiskt se ena tornet från mitt fönster. Pizza med nya vänner, John och Marilyn. Trevligt, men inte så gott! 43 km idag.

Day 34 Palas de Rei to Ribadiso da Baixo or Half full or half empty?

During my life so far my view on life seems to have changed from half full to half empty. The glass, that is. Jay pointed this out to me some weeks ago, and I've had plenty of time to think about it. I've come to the conclusion that he was right, but I also think I have changed a bit since then. One example is that I am happy that I only have problems with my left foot (my tiny blisters may be annoying, but don't count). And today my left foot was better than before.
Today has been an uneventful day. The morning was cloudy, and there was nothing special to see or do. After lunch the sun came and it became very warm. The highlight has been passing through eucalyptus groves. The scent was wonderful and it felt easier to breathe. I hope I get to see more of them tomorrow! My left foot was fine for about 20 km, and then bothered me but not too bad. 26 km today.

With gore-tex boots, this is the easiest way to cool off my feet.

Eucalypt trees. Wonderful scent and easy to breathe!

My albergue in Ribadiso

Under mitt liv hittills så verkar jag ha förändrats från att tycka att glaset är halvfullt, till att tycka att det är halvtomt. Sedan Jay påpekade detta för några veckor sedan har jag haft gott om tid att fundera över det, och har förändrat mig i alla fall delvis. I stället för att tänka att jag har otur som har så mycket problem med vänsterfoten, så är jag tacksam över att högerfoten är ok (mina ynkliga blåsor räknas inte). Och idag har vänsterfoten faktiskt varit ganska ok.
Dagen har varit ganska händelselös, utan något särskilt att se eller göra. I morse var det mulet och skönt att gå. Höjdpunkten har varit ett antal eukalyptusdungar jag passerade. De doftande ljuvligt och det kändes lätt att andas, trots hettan.Efter lunch kom nämligen solen fram, och med den hettan. Vid 2-tiden bestämde jag mig för att stanna. På härberget träffade jag Hennie från Holland, som jag träffat flera gånger tidigare. Vänsterfoten var ok i ca 20 km, sedan började jag känna av den. 26 km idag.

Day 33 Portomarin to Palas de Rei - Blisters part II and in which I tell my story of how I got involved in a dog fight

The other day after dinner I was just about to pay, when I heard a big dog barking and something that sounded like a scared child. I ran outside and found a huge German Shepard chasing and biting a Golden Retriver. About 10 Spanish people were watching, but nobody did anything. I started yelling, but that didn't help. So I ran toward the dogs and yelled as loud as I could. They just moved and continued the fight. So I kept running and yelling. By now there were were more people there, and one Spanish man actually managed to separate the dogs. If I understood them right the black dog had done this before. In Sweden he would be out down, he was really crazy!
Today was an uneventful day, apart from 2 new blisters right next to the first one. I felt one of them yesterday, so used compeed today, but still ended up with two new blisters this afternoon. So, now there's a new compeed taped in place and my whole heel is taped. This is so silly, I only have 3 days to go! 25 km today.

Häromdagen efter middagen, just som jag skulle betala, hörde jag en stor hund skälla och något som lät som ett skrämt barn. Jag skyndade mig ut, och såg en jätteschäfer som jagade en Golden Retriever (många hundar här är verkligen enorma!) Ca 10 spanjorer tittade på, men ingen ingrep. Jag skrek åt hundarna, men det hjälpte inte. Så jag sprang mot dem och skrek ännu högre, men de sprang bara undan. Nu hade det kommit ännu fler människor, och en man lyckades faktiskt separera hundarna. Om jag förstod det hela rätt så hade schäfern gjort detta tidigare, men han var ju snäll mot människor... så då är det tydligen okey.
Idag har inget särskilt hänt, utom att jag fått 2 nya blåsor. Jag kunde känna en pytteliten blåsa på hälen igår, bredvid den första, så jag använde ett compeedplåster idag, men lyckades ändå få 2 nya blåsor. Så nu har jag satt på ett nytt compeed och tejpat hela hälen, jag har ju bara 3 dagar kvar! Mulet hela dagen, med duggregn på förmiddagen, men det var så varmt och lite regn att jag klarade mig med regnskydd på ryggsäcken. Själv gick jag i shorts och linne. 25 km idag.

Day 32 Samos to Portomarin in which I have a very confusing dinner

Today was another nice day, partly cloudy, but a very warm afternoon. I walked with Maria from Germany. The first 11 km to Sarria we had to walk along a road, but then it got better. Part of the way we took a bus, since my feet were bad and Maria has allergy problems. My right hip has been bothering me a bit today, but I think that is from the horse riding, so it will get better soon. I hope.
When we got to Portomarin I went for a walk, and when I returned to the albergue (O Mirador, very nice. We have our own bathroom) Maria was talking to Bernard from Belgium, who only speaks French, and I really mean ONLY French. Not a word of English, or any other language. We decided to have dinner together. Maria speaks French fairly well, and English as well, so she was the translator, but it was difficult for her to remember when to speak which language. Anyway, we all had a lot of fun, and that is what is important. Perhaps 18 km today?

In Portomarin

View from the restaurant

Maria wrote notes to remember what language to speak - English with me...

...and French with Bernard.

Ännu en vacker dag, delvis lite moln men mycket varmt i Portomarin. Idag har jag gått med Maria från Tyskland. De första 11 km gick vi längs en väg, men efter Sarria blev det bättre. En del av vägen tog vi bussen, eftersom Maria har allergiproblem och jag har mina fötter. Idag har jag dessutom haft ont i höger höft sedan hästturen häromdagen, men det slå nog bli bättre snart.
När vi kom till Portomarin gick jag på en liten promenad och köpte bl a Yoghurt. När jag kom tillbaka till alberguet (O Mirador, mkt bra, vi har eget badrum). Så satt Maria och pratade med Bernard från Belgien. Han talar bara franska och förstår såvitt vi vet inte ett ord på något annat språk. Som tur är så är Maria ganska bra på både franska och engelska. Vi bestämde i alla fall att äta middag tillsammans, och det var verkligen en upplevelse! Maria fick fungera som.tolk mellan engelska och franska, och det blev till slut väldigt förvirrande. Vi hade i alla fall en trevlig kväll med god mat, och det är ju huvudsaken! Jag har inte koll på hur långt jag gått idag, men kanske 18 km?